Snart redo för sömnen.

Ja, annars har det nog inte hänt så mycket. Jag körde lite poker nyss i och för sig. Två sit & go’s. Kom två i lotton och vann den andra. Skönt. Då rasslade det inte lite i kassan.

I skolan, eller skolan, låter töntigt, vi prövar med universitetet, jo, i universitetet hände väl inte så mycket idag. Vi hade en relativt tråkig föreläsning på morgonen. Den var väldigt trälig, föreläsaren bara stod rätt upp och ner där framme och talade i sin mikrofon som hon höll krampaktigt i ena handen. Och så stod hon. Minsann! Hennes område bestod av den punkten hon stod på och ungefär en radie på 50 cm. Ja, ni hör hur tokigt det låter. Inte för att jag ville att hon skulle springa upp och ner för trapporna men gärna lite gestikuleringar. Men, men. Jag överlevde. Jag är hemma.

Andra föreläsningen tyckte jag var också sådär. Fast det var mer att den för mig personligen kändes onödig. Fast det lät dock bra till en början. Den första föreläsningen hade vi kl 8-10, den andra 12-14. Ett roligt glapp på 2 timmar har den räknat ut som är haj på matte. Precis. Så vi samlades ett gäng och bara tjötade i två timmar för att närvara på den andra. Den handlade om studieteknik och examinationsteknik. Det var det senare nämnda som jag var mer intresserad av. Men nej. Jag kände att det de tog upp var mer sunt förnuft, läs litteraturlistan, sätt dig inte framför tv:n eller datorn och så vidare. Den andra delen ja, vad ska man säga, den vägde inte riktigt upp till den ledigheten som jag kunde ha haft om jag tagit tåget vid 11 och inte vid 15 som jag nu fick göra.

Nåväl, gjort är naturligtvis gjort och kan aldrig bli ogjort. Men nu har jag skrivit om det i alla fall.

I morgon är jag ledig. Nja, det är egentligen en lyx om man verkligen kan vara ledig. Jag ska naturligtvis läsa en bok av Payne, om teorier. Den är fruktansvärt mastig så där gäller det att verkligen vara fokuserad. Men sen är det även studiecirkeln! Den ska bli väldigt spännande. Den ser jag verkligen framemot.

Undrar om man kan få 2.0 på provet?

Pinsamt länge sedan..

Jo, det ska man väl inte sticka under stolen med. Men, det har hänt så fruktansvärt lite att jag nog klassats som narcissistisk, där spegelbilden blir bloggen, om jag en yppat mig om icke händelser.

Hursom hursom.

Nu är jag ändå här.

Och jag är nu en student. Äntligen. Det blev till slut socionomprogrammet, fast slut och slut är det inte. Jag har inte riktigt fått den där shit-vilket-rätt-val-jag-gjort-känslan. Ska man få den? Borde man få den? Hmm.. Jag ska väl vara ärlig. Det som känns mest jobbigt är nog själva staden Göteborg. Jag har ett förflutet där som ploppar upp och kommer fram titt som tätt, oavsett vart jag än är eller befinner mig. Jobbigt. Ja, faktiskt. Det ska jag inte heller sticka under stolen med. Så jag ska i alla fall inte hoppa av. Inte än. Jag ska ge det en chans. Sen får vi se.

Jag har anmält mig till en studiecirkel inför högskoleprovet. Jag kan inte riktigt avslöja upplägget för jag har inte den blekaste aningen.. Men det blir väl typ, förberedande. Han som håller i det arbetar på Asko som skyddsingenjör och fem år på raken har han haft toppresultat när han gjort provet. Kul, om det hände mig. Men det är ju det som är tanken. Jag ska gå den, det är varje onsdag i sex veckor, och sen ska jag försöka, verkligen försöka att tipp-toppa. Vore väldigt trevligt. Så tanken är att jag ska försöka komma in på pyskolog, och helst i Lindköping. Ska naturligtvis söka lite annat också när jag ändå är på hugget. Har funderat lite på lärare. Historia eller samhäll. Men ja, jag ska försöka hänga i så länge jag bara kan.

En annan sida av historien. Jag pendlar. Det tar mig ca 2 timmar från Lidköping till Göteborg. Oftast så har jag obligatorisk närvaro vid klockan 08.00. Så det blir helt enkelt så att man får kila upp klockan 04.00 och göra iordning sig och äta frukost och sen kila. Jag satsar verkligen på frukosten. Jag kör gröt, ägg, youghurt och smörgåsar. Om vartannat alltså. Men är i alla fall mätt när jag går härifrån.

Så. Det var det.

Får spara mig lite till i morgon..

Intet nytt.

Nej, faktiskt inte. Jag har tackat ja till socionomprogrammet på göteborgs universitet, men det är ju inget nytt. Nej. Så vad mer kan sägas?

Egentligen så är det inte så mycket att tillägga. Jag börjar studera på våren och kommer till en början att pendla. Det går ändå en del bra direkttåg från Lidköping till Göteborg så jag hoppas att jag ändå inte tappar suget. Sen är det tänkt att sambon ska börja till hösten. Men det är inte säkert. Det får vi se. Blir det så, så kommer vi att sälja våran lägenhet och flytta till Göteborg. Det känns väl sådär. Dels för att jag tycker väldigt bra om den lägenheten vi bor i nu men även för att jag redan bott i Göteborg. Det gick väl sådär.

Men vi får se.

Hursomhelst. I morgon fredag gör vi våran sista dag på jobbet för detta år. Nästan. Vi kommer att jobba även den 29 och 30:de december, något som man fick välja att göra då det inte går så bra för företaget. Men sambon hade inte en imponerande tidbank så han kommer att jobba och då kan jag lika gärna jobba. Jag gör det inte för så länge till ändå. Så jobbigt blir det inte. Å andra sidan är vi ändå lediga hela nästa vecka. Ska bli väldigt skönt.

Nu har det hänt en del..

Jodå. Det kan  man lugnt säga! Det är det här med studierna. Jag blev antagen till komvux och sista chansen för registrering skedde i fredags. Jag var ledig från jobbet halva dagen så då tänkte jag passa på att registrera både mig och sambon. Men. Det gjorde jag inte.

Jag registrerade bara honom. Inte mig. Nej. Komvux blir det inte för min del. Däremot blir det ett universitet. Jodå. Ni hörde. Eller ja. Läste. För tredje gången i rad kom jag in på socionomprogrammet i Göteborg.  Denna gången blev dock annorlunda mot de tidigare. Istället för att tacka nej eller inte svara alls så tackade jag ja!

Egentligen hade jag räknat bort Göteborg för längesedan. Det kändes inte så lockande att komma dit igen efter det livet man hade där med sin dåvarande sambo. Som egentligen på inte så många vis var dåligt eller något sådant men det höll helt enkelt inte. Så efter tre års tid tillsammans och ytterligare fem år, då vi känt varann tog det slut. Det var oerhört jobbit och rent ut sagt fruktansvärt. Det var min första kärlek. Den var speciell.

Men nu så är det mer eller mindre spikat. Det kommer bli göteborg. Först kommer jag att pendal. Får känna lite på det, och känner jag mig själv så kommer det inte hålla i längden. Nej. Det kommer nog bli så att jag så småningom flyttar dit. Vi får se när det blir.

Vet dock inte när vårterminen börjar. Jag har kollat runt på Gu:s hemsida utan resultat. Idag ringde jag till studieinformationen på Gu och hon sa att jag skulle kika in på kursportalen.

Så dit ska jag bege mig alldeles snart.

Härligt härligt. Äntligen blir det av.

Nu är det jobbigt..

Har kommit hem nu och gissa vad? Jo, jag är nyduschad. Igen. Som så ofta, det är inte det att jag måste hela tiden berätta hur ofta jag duschat utan det är därför att jag.. Ja, jag gör det helt enkelt. Och främst med tanke på att jag idag spelat badminton då mina svettkörtlar arbetat febrilt med att svalka kroppen.

Hursomhelst. Så här ligger det till. Den 8 januari, nästa år, ska jag börja studera. På komvux. Jag tänkte att jag skulle försöka läsa upp lite betyg  nu och ge mig på psykologprogrammet. Jag vill studera i Linköping och de har bara intagning på höstterminen. Både för psykolog- och socionomprogrammet. Typiskt. Jo, men så är det. Och jag fixar inte att jobba ett halvår till och längta och tråna efter böckerna utan jag vill börja redan nu.

Grejjen är den att jag sökte ut i fall att jag inte skulle bli antagen på komvux med mina betyg även till olika andra universitet. Och nu har jag då fått mitt antagningsbesked. Och det är nu vi kommer till det jobbiga.

Mitt första val var psykologprogrammet i Örebro. Där kom jag på reservplats 78. Nära. Sen sökte jag till två andra kurser i Linköping vilka jag kom på 2:a resp. 3:de plats som reserv men till det värsta är att jag kom in på socionomprogrammet i Göteborg. För tredje gången i rad, så har jag kommit in där.

Det är det värsta. Jag har egentligen helt lagt undan Göteborg som alternativ, för det finns minnen från förr som jag helst bara vill låta vara. Men det är klart. Nu när jag har kommit in så blir jag genast super-sugen.

Och egentligen. Kommer jag verkligen komma in på psykolog efter att jag läst upp betygen? Bara för att jag läser upp betyg nu på våren så innebär det naturligtvis inte per automatik att jag garanterat kommer in i slutändan. Kan jag då offra mer tid, eller slösa mer tid på att vänta? Socionom i Göteborg eller socionom i Linköping? Same shit just different name?

Ja. Detta tål minsann att tänkas på.

Färdig för teven.

Nu har jag både lagat mat och duschat. Kände mig väldigt sunkig, men nu är jag hur fräsch som helst. Och så är vi där igen. Framför teven. Men snart börjar faktiskt ”halv åtta hos mig”, vilket jag fastnat för.

Det är väl nu som jag ska uppdatera vad som hänt och vad som komma skall. I helgen trodde vi, sambon och jag att det skulle blir en lugn kväll. De närmsta vännerna var upptagna eller på annan ort. Men så. Klockan sex på kvällen fick vi ett samtal av Lövis. Han var i Borås med sin flickvän Lisa, och undrade om vi ville åka förbi och bara typ socialdricka och bara umgås. Mhh, ja, det är inte bara att åka förbi, det tar sin dryga tid, i alla fall om man åker från Lidköping.

Inte för att sambon kände så mycket för det, och inte heller jag, men mer än vad han gjorde så var det sagt och gjort. Efter en del trixandes och packandes hemma så bar det iväg till Borås i Fikusen. Ja, om man ska vara noga så är det en Ford Focus jag snackar om. Och vilken väg sen då! Det låg en makalöst tät dimma över vägen och det nalkades fara och olycka bara man tittade på den. Otäckt. Men vi kom fram till slut, hela och rena.

Så blev det lite drickande och spelande. Nämligen, minto, tequila, öl, cider och Trivial Pursuit. Och det var hur trevligt som helst. Det var nog det trevligaste jag upplevt på länge. Vi satt bara hemma i deras etta och spelade och tjötade. Det kunde verkligen inte ha varit trevligare. Vi sov naturligtvis över och naturligtvis blev det pizza dagen efter.

Men det mest roliga var när jag frågade de om de hade lust att ta en sistaminuten-resa med oss. Sambon och jag har åkt två somrar på raken och det börjar bli lite tjatigt men tänkt hur kul man kan ha det om man åker med ett annat par. Och roligast var väl när de utropade JA på bara några millisekunder. Så nu har man något riktig kul och spännande att se fram emot.

Nu måste jag faktiskt avsluta lite abrupt. Dock. Återkommer. Förhoppningsvis tidigare än senare.

Äntligen fredag.

Vad mer kan man utropa än äntligen?  Underbart, härligt och suveränt kan ju vara några alternativ. Men hursomhelst, det är skönt att man kan göra lite vad man vill.

Idag hade vi tänkt samla ett mycket litet gäng hemma hos oss, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Det vi tänkt var spelkväll med några av sambons vänner, det som kommer att bli är en filmkväll med min syster. Ja, här svänger det snabbt. Vi får väl försöka titta på den där ”No country for old men”, ska bli spännande. Så nu väntar jag bara på hennes ankomst, sist vi talades vid var över telefon för ungefär 20 minuter sedan och då sa hon att hon höll på att göra iordning sig. Hmm. Ja. Ni som vet, vet. Detta kan ta tid tänker ni. Mycket riktigt. Det tar nog sin lilla tid, men å andra sidan, jag har verkligen inte bråttom. Det är ju fredag.

I morgon däremot. Då ska jag försöka få lite klappar inhandlat, av säkerhetsskäl kan jag inte nämna vad som planeras men ja, egentligen har jag inte planerat så mycket. Nej, ska ärligheten fram så är det väldigt luddigt. Men svårast blir det nog att handla åt pappa. Vet ni vad han önskar sig? Jo. Inget. Billigt tänker ni kanske, förvisso, men supertråkigt! Nej, här ska det naturligtvis handlas ändå. Jul är ändå jul. Men frågan är om han kanske skulle bli mest överraskad om han verkligen fick det han ville ha. Nämligen inget.

Det bär då eventuellt av till Torp i Uddevalla. Där finns det rätt mycket. Orkar inte åka till Göteborg och Överby känns lite dött. Det står mellan Torp eller stan här i Lidköping. Hmm.. Svårt val.

Fast helst av allt skulle jag nog vilja bege mig ut på en liten utflykt. Det var länge sedan.

Irriterad.

Stämmer.

Men jag vet inte riktigt på vad. Jo, egentligen så kanske jag vet.

Tyvärr så handlar det om jobbet. Egentligen vissa personer på jobbet. Det finns de som är irriterande. Faktiskt. Förvånad?

Hoppas att du inte är det. Att man inte drar jämt med allt och alla är inte så konstigt. Nej, det tycker inte jag i alla fall. Sen kan det finnas en skillnad i toleransen och acceptansen hos vissa. Det är klart. Alla är vi naturligtvis olika. Och hos mig är toleransen någorlunda hög, men även den har en gräns som är överträdelsebar. Och har jag en ”sån där dag” så sjunker den gränsen några pinnar.

Som idag. Idag var jag irriterad. Berodde kanske mer på mig än vad de gjorde på andra. Men vissa personer kan faktiskt kläcka ur sig nåt fruktansvärt fånigt som jag jämställer med idioti. Som när en person förhärligar sig själv eller skryter. Det senarenämnda har jag inte så värst ont av. Inte egentligen. Däremot det förstnämnda. Ett exempel är när en person kanske säger ”Åh, jag filosoferar så mycket”, då svarar jag ”ja, men det gör jag med”. Då replikeras detta med ”nja, men kanske ändå inte så mycket som jag, om du bara visste”…

Ursäkta? Men vad ska man svara? Ja, jag vet då inte. Det kändes bara olustigt hela situationen. Och nej, det handlade naturligtvis inte bara om detta. Det var bara toppen på isberget.

Hursom hursom. Nu ska jag inte tänka mer på detta.

Imorgon är detta gårdagens bekymmer.

Hej?!

Är bara tvungen att skriva av mig, var ju längesedan. Nåväl, jag skulle vilja berätta om en liten lustig grej fast på en och samma gång tragisk.

På jobbet har vi en produktionsledare. Egentligen flera. Men nu handlar det om en av dem. Och han är nog den mest ignoranta människan som jag stött på!! Det är verkligen helt otroligt! Oberoende av vilken tid det är på dagen så säger han inte hej. Nej. Han hälsar inte. Inte ens på morgonen. Inte ens när det är bara han och en själv. Han säger inte hej.

Fast ok. Det är väl inte hela sanningen, han säger faktiskt hej. En av tio gånger händer det faktiskt. På hans villkor. Naturligtvis. Och så många gånger som jag sagt både ”hej” och ”hej då” till honom men nej, han ignorerar helt. Vilken typ!

Idag mötte jag honom igen. På morgonen. Men jag kände verkligen inte för att se honom, så snabbt drog jag upp mobilen och fipplade med den och verkade väldigt upptagen naturligtvis. Inte så värst moget, det kan jag verkligen skriva under på, men jag kände inte för det. Så jag gick förbi honom och sen tittade jag upp och hälsade på alla andra som jag vet hälsar tillbaka. Jag är inte den som är den, jag hälsar jätte gärna på personer i min omgivning förutsatt att de hälsar tillbaka. Ni vet hur det är. Hur dum känner man sig inte när man står och hejar på någon och den inte hejar tillbaka. Lägg då på ett antal gånger som det nu gäller så kanske ni förstår.

Så idag. När jag stod vid funktionstesten och testade maskiner så såg jag att han kom upp bakom mig. Snabbt som tusan tänkte jag ”NEJ, jag ska INTE titta på honom eller hälsa”. Jag står med ryggen mot honom som man gör på den stationen när man arbetar, så jag ser honom inte tydligt men jag ser att det är han. Precis innan han går förbi mig säger han ”hej”, och det hör faktiskt till min natur att hälsa tillbaka. Så jag gjorde det.

DOCK! Till min stora förtret vände jag mig om och tittade på honom och då såg jag att han hade svarat i sin telefon!! Så det var alltså därför han hälsade! Då kände jag mig faktiskt ännu dummare. Än vanligt alltså. Jag som precis timmarna innan hade verkligen lovat mig själv att inte hälsa på honom. Fast jag måste verkligen försvara min naivitet. Det hör faktiskt inte till min natur att vara otrevlig eller ohyfsad. Är det någon som hälsar på mig och jag hör det så hälsar jag tillbaka per automatik. Så är det, och så bör det vara.

Men det är dags att göra undantag. I fortsättningen ska jag verkligen inte hälsa på honom. Punkt slut.

Seg som fan.

Ja, det är vad jag har varit. Och man får väl be om ursäkt, eller något. Men jag har nog haft vad man brukar kalla för svacka i folkmun. Det blir alltså min förklaring till varför min närvaro har lyst med sin frånvaro. Det är en svacka helt enkelt. Har inte haft varken orken eller lusten. Kanske är det vädret och vintern. Men jag sammanfattar det bäst med att jag haft en svacka.

Men nu är jag tillbaka.

Och såhär ligger det till i nuläget. I går fick jag hem ett brev från komvux här i Lidköping och jag är således antagen till de kurser jag sökt för nu i vårterminen. Så då är det klart. Jag ska börja studera. Fast än är det ju inte riktigt på riktigt. Tråkigt nog. Men ändå, jag kommer närmare det.

Den 8:de jannuari har jag upprop och information för de olika kurserna. Så jag får jobba den 7:de och sen blir jag tjänstledig. Härligt! Vi går ju hem redan efter den 19 december och är lediga till och med den 6:e januari. Fast sambon och jag ska även jobba den 29-30:de december, det var valfritt. Ville man ha ledigt så kunde man få det, men sambon hade dåligt med komp. tid och ville inte ligga på minus så då blir det jobb istället. För min del spelar det ingen roll, jag kommer ju ändå inte jobba så länge till, så jag kan ju ändå lika gärna jobba nu.

Och nu är det mindre är tre veckor kvar som det blir effektiva arbetsdagar. Så underbart härligt. Jag tittar i min kalender i mobilen på jobbet och så ler jag. Ska bli skönt att komma vidare. Jag börjar ju som sagt den 8:de januari och slutar den 10 juni. Och efter det så börjar jag jobbet igen. Fast då jobbar jag bara i fem veckor tror jag det blir, sen är det semester. Ännu härligare.

Jodå. Så det blir en minst sagt spännande tid framöver.

Uppdatering; Betnér

Förväntansfulla.

För ett tag sedan. Närmare bestämt för en veckas sedan. Exakt. Så var vi, sambon och jag och tittade på Betnér. Han hade överraskat mig med biljetterna och det var en mycket kul överraskning. Alltså sambon.

Så när vi kom hem från jobbet så lagade vi mat och snabbt hoppade vi in i duschen. Nej, egentligen hade vi gott om tid på oss. Jag duschade först för jag måste fixa och trixa med håret mitt medan sambon inte har så mycket hår.. Hehe.. Nej, så menade jag inte. Det stämmer i och för sig delvis, men han får till frisyren på fem minuter. Och det är vad jag anser är snabbt.

Betnér.

Hursom hursom. Hur var det då? Nja. Kan man väl säga. Det skrev jag väl ändå tidigare att han inte riktigt är min grej eller min typ av humor. Och det fick jag även bevisat. Inte på något dåligt sätt. Inte mitt sätt helt enkelt. Men naturligtvis hade han sina ljusa och goda stunder. Och tydligen väldigt många om man frågade han som satt snett bakom mig åt höger som varje gång han skrattade dunkade till stolen framför sig. Som tur var skrattade han inte så mycket. Bara så fort Betnér i princip andades. Och sen hade han massa konstiga ljud för sig, alltså killen snett bakom mig. Det lät precis som om han försökte dämpa sig samtidigt som han garvade. Askonstigt. Verkligen.

Så min slutsats, gillar du Betnér och hans nivå så kommer du verkligen älska denna show, gillar du det inte eller känner dig ambivalent så kommer du mer stor sannolikhet att inte gilla det.

Dagens slutsats?

Överraskad!

Det kan man lugnt säga.

Det började såhär. Jag hade bestämt med mina syskon för att ha en filmkväll här hemma hos mig. Detta föranledde att systern kom tidigt på fredagen, nåväl, det var väl vid en halv sex på kvällen, den äldre brodern kommer inte för han orkade inte pga vissa omständigheter. Yngstingen.. Han då. Han jobbade till elva, men han sa att han skulle komma efter det, det trodde jag inte på, men så sa han. När klockan var tolv i fredags så ringde jag honom och han sa, nej jag kommer inte. Då vart det alltså sambon, systern och jag, på denna filmkväll.

Vi såg Felon. Usch! Den var riktigt skrämmande, inte så där skräck-aktig men väldigt obehaglig. Den kan jag i alla fall rekommendera! Hursom. Systern stannade kvar även på lördagen. Hon sov över. Då tog vi tillfället i akt att även gå lite på stan. Senare på kvällen tänkte jag återigen försöka samla till en filmkväll men med fler närvaro av mina syskon än 33%. Den äldre brodern sa att han och sambon kunde tänka sig att komma. Men först skulle de hälsa på sin sambos föräldrar. Yngstingen, han var sugen men kunde inte. Han skulle umgås med en nära vän där flickvännen gjort slut. Väldigt tråkigt. Hursom hursom. Vi väntade tills klockan var halv nio då den äldre brodern skulle dyka upp. Men nej. Det vi fick var ett samtal om avbokning.

Så. Då satt vi där i soffan igen. Sambon, systern och jag. Denna gången såg vi Apocalypto. Det var också väldigt bra, och egentligen inte heller min typ av film, men den var ändå bra.

Nåväl. När filmen var klar och systern kände att det var dags att åka så var klockan halv ett. Men vädret var verkligen exemplariskt så hon valde att åka.

När systern åkt, sa sambon att han hade en överraskning! Min tankar började genast febrilt att arbeta och analysera vad detta kunde vara. Han sa att han bara skulle gå och hämta något. Han kom tillbaka med händerna bakom ryggen och det såg ut som ett skivkonvolut, men ska jag vara ärlig så såg jag bara hörnet.

Sen drar han fram en sån där ficka man får av ticnet, när man beställt biljetter och hämtar ut från ett ombud.

Jag öppnade fickan. Drar faktiskt fram biljetter. Två stycken. På dem stod det ” Tal till nationen”. Det är alltså 1,5h show med Magnus Betnér vi ska till den 25, alltså nu på tisdag. Väldigt spännande! Jag är väl kanske inte egentligen så mycket för Betnér, men det ska bli oerhört kul att gå och titta på! Man undrar lite vad ska han nu irritera sig på?..

Hursomhelst, det var en riktigt trevlig överraskning!

Så här blev det..

Ja, så här ser det ut. Lite svårt att skriva nu. Jag gjorde en förlängning då mina inte vuxit så mycket efter den senaste klippningen. Och jo, nu är de väldigt långa, nästan för långa. Men jag vågar inte riktigt fila ner de själv. Ska ringa hon som gjorde det och kolla med henne hur mycket man kan göra själv.

Jag jobbar ju på en industri och nja, då ör de nog lite för långa. Snygga. Men långa.

Har ännu inte vant mig riktigt. Men det känns bra. Och det blev inte akryl. Jag valde trots allt gelé. Få se nu hur det håller på mina naglar.

Nu är jag lugn igen.

Ja, efter gårdagens miss, eller folks oärlighet, beroende på hur man vill se det, så har jag nog kommit till en viss ro. Jag drömde faktiskt lite om gårdagen. Eller snarare, jag spelade upp gårdagens scenario i mitt huvud samtidigt som jag sov. Hursom hursom. Vi hade ändå väldigt trevligt och vi var taggade än vanligt med tanke på att vi kände att vi låg i toppen. Men ändå fram kom vi inte. Men ändå. Kul hade vi.

Idag händer det en del. Jag ska bland annat fixa mina naglar! O ja. Jag ska göra fransk manikyr med akryl. Jag har gjort det en gång tidigare när jag jobbade i Taxfreen på Landvetter. Då kostade det mig 50 kronor. Ja, det var billigt och ja, det var hos en elev. Men snyggt var det. Nu kommer det däremot kosta mig ungefär 1000% mer. Ja, när man skriver sådär låter det hemskt dyrt, men riktigt så illa är det inte, samtidigt är det naturligtvis inte gratis. Har en tid klockan ett idag. Jag har permission idag från jobbet så då kan man passa på att göra lite ärenden på dagen.

Senare idag blir det filmkväll. Mina syskon kommer över och så ska vi bara ta det lugnt. Ska bli skönt. Och roligt att samlas alla fyra samtidigt.

Kommer tillbaka med lite mer bilder..

Jäkla musikquiz!

Ja. Det var dags igen. Åter satt vi vid ett bås på Harrys i Lidköping i väntan på torsdagseventet. Musikquiz. Det kändes väldigt bra. Redan från början. Första sidan klarade vi någorlunda tyckte vi. Sen finns dessvärre en introtävling som ger väldigt mycket poäng, det vill säga om man kan artisten, titeln och året den kom. Ja. Knivigt. Där gick det sådär. Vi missade två låtar men svarade på tre andra som vi tyckte att vi gjorde bra ifrån oss på.

Nästa sida på frågeformuläret var även den knivig. Men vi hade verkligen flyt med frågorna och det gick liksom våran väg. Det kändes med andra ord jäkligt bra. Som i alla tävlingar, eller frågetävlingar rättare sagt, så finns det naturligtvis en utslagsfråga. Denna löd; När föddes Karl Michael Bellman? Då kände Lisa på sig att det var nyligen 300 års jubileum och vårt svart blev 09.04.1707. Och då vart det klart. Vi lämnade in och väntade förväntansfullt. Tråkigt nog så kom Lisa på att det 300 års jubileet gällde icke Bellman. Nej. Det gällde ju Linné. Och vi visste då att vi låg 50 år fel i tiden. Nåväl. Det enda vi kunde göra var att vänta att se.

Rättningen tog lång tid. Det gör den alltid på Harrys. Även denna gång. Men sen var det klart, Musikmaestro kom tillbaka och tog ton i mikrofonen. Det första han sa var att det var tight på toppen. Och sen rabblade han upp alla lag från botten till toppen. Sämst lag hade 11 poäng. Totalt var det väl 20 lag eller något. Fyra lag hade 17 poäng, och de kom sjua tror jag. Sen var det 19, 20 och 22 poäng och fler än ett lag med samma poäng. Och på tredje plats med 23 poäng, fyra lag där med. Där hamnade vi.. Tråkigt nog.

Ja. Så går det. Men. Hör och häpna! Första och andra plats hade samma poäng, detta innebär att utslagsfrågan gäller. Han föddes 1742. Ett lag hade svarat 1703 och det andra 1724. Vi hade ju inte riktigt haft rätt.. Men det värsta är att vi hade hela första sidan rätt, och vi missade bara fyra poäng på den andra. Däremot kan jag ju erkänna att vi missade lite poäng på introtävlingen, men ändå. Kom igen. Vi var jävligt duktiga. Det känns faktiskt orimligt att de kunde ha så mycket poäng. Det är väl helt klart att de har fuskat! Det måste de ha gjort. De har varit med förut i tävlingen. Första gångerna hamnade de i botten, förra gången råkade de gå och vinna och gissa vad. Ja, även denna gången. Helt otroligt. Det finns inte en chans att de kan vinna två gånger på raken utan att ha fuskat.

Nej. De har helt klart fuskat. Det vet ju alla.

Ja jag är kanske en dålig förlorare..

Sådär. Redo för tv:n.

Som sig bör är jag nyduschad och nytränad. Det är ju nämligen onsdag. På onsdagar så spelar jag badminton med några på jobbet. Denna gången, som så många andra gånger så var vi tre personer. Sambon, Champis och jag. Vi kanske inte är så många men träning blir det verkligen. Tro inget annat. Roligast är Champis. Han har en väldigt speciell stil. Och ett speciellt idiom under tiden vi spelar. Det är ofta som han slänger ur sig ” Vad i helvet då?!!”.

Haha. Idag kunde jag verkligen inte hålla mig för skratt. Jag var tvungen att vända mig bort för att på något sätt dämpa mitt skratt. Men då började jag huckla med hela kroppen. Inte så värst diskret. Inte heller då jag stod vi sidan av och hängde mig vid rinken kunde jag hålla mig. Å nej. Jag, rent bokstavligen tappade fattningen och bara föll ihop av skratt. Och så fort jag såg honom, eller när han svor till slängde jag ur mig en ytterligare skrattsalva. Underbart. Om inte annat så var det vädigt underhållande.

Nu har jag däremot koll på mig själv. Jag sitter framför teven och kikar lite på ” Halv åtta hos mig”. Väntar in bonde söker fru. Det däremot, det kan vi kalla för ett roligt program!!

I tre dagar så har jag varit sugen på popcorn. Micropopcorn. Det är så underbart gott. Troligen så kommer jag gå och poppa mig en påse så fort jag är färdig här. Då vet ni vad jag gör. Äter popcorn och tittar på bönderna på tv 4. Hehe.. Ja, vad ska man säga..

I morgon däremot! Då gäller det! Igen. Kan man väl säga. Då är det musikquiz. Igen. Och denna gången. Ja, denna, nej jag vet inte. Vi får väl se hur långt vi kommer.. Bäst att inte utgå ifrån något..

Helgen avklarad.

Jodå. Vi åkte till Jönköping och naturligtvis hamnade vi fel. Men efter ett samtal till Martina där jag fick prata med hennes mor, löste det sig. Tack och lov.

Det började bra, vi tog ett litet mellanmål hemma hos Martina och det var riktigt mysigt att bara ta det lugnt. Senare gjorde vi iordning oss och begav oss ut till partylivet. Nåväl. Egentligen inte. Först skulle vi till en thaurestaurang där vi även skulle möta upp ett annat gäng. Martinas gäng.

Där gick tiden väldigt snabbt. Onekligen. Men det var riktigt trevligt. Maten var..hmm.. Den var nog sådär får jag nog lov att säga. Det var inte dåligt, men jag har ätit thaimat som smakat bättre. Så kan man säga.

Sen drog vi i alla fall vidare. Till Bongobar. Där skulle Tiger Lou spela. Det var lite segt i början kan jag tycka men sen blev det roligare. Alltså när vi precis hade anlänt. När bandet tog sin plats vid scenen blev det naturligtvis lite mer rörelse och livat. Dock. Bandet föll inte riktigt i min smak. Vet inte riktigt vad det var som gjorde det, men nja, inte min smak i alla fall. Däremot så var de tre sista låtarna bra. Och av vad jag förstod eller snarare utläste på de andra barbesökare så var nog dessa äldre låtar.

Vi var hemma ungefär vid en tre tiden på nattkvisten. Då var jag lite trötter. Det ska vi inte sticka under stolen med. Som tur hade vi redan bäddat sovplatsen så det var bara att borsta tänderna och sedan hoppa till kojs.

Sen. På morgonen. Då valde vi att busa lite med Martina. Hon var tvungen att dra tidigare med systerns sin för de skulle på kalas. Detta föranledde att hon lämnade mycket disk. Till oss. Jag hatar ju att diska, som tur erbjöd sig Lina denna syssla. Tack och lov. Men då bestämde vi oss för att busa med henne som sagt. Vi tejpeade kranen i köket och på toaletten. När hon vill ha vatten så sputar det lite var som helst. Sen hade hon en låda med mynt, jag tänkte sprida ut mynten under täcket i sängen, men vi valde att lägga de i en påse under huvudkudden. Sen hade hon en klocka, den gick förut en timme fel. Men gissa vad! Nu går den rätt! Hihi. Väldigt busigt!

Jag skulle gärna ha gjort lite fler saker men det rådde verkligen idétorka. Det som vi kom på tyckte jag ändå var bra..

Så då. Nu ska jag fortsätta kvällen med att bara ta det lugnt..

Tiger Lou?

Jo då.

Det blir allt av. Idag ska jag nämligen till Jönköping och hälsa på Martina. Min vän. Enligt henne så spelar Tiger Lou där. Och nej, jag vet inte vilka detta är eller vad de spelar. Det har undgått mig helt. Men ändå. Nu ska jag dit och det kan nog bli riktigt trevligt. Lina kommer även med. Hon tar tåget och sambon och jag tar bilen. Det blir övernattning på en madrass och sen på söndagen bär vägen hemåt igen.

Tänkte stanna till på Ikea även. Det finns faktiskt ett Ikea där. Man kanske kunde handla ett lack-bord och en palm. Min har dött. Sambon dödade den. Nu ser den hemsk ut. Hemsk naken är den också.

Dock. Det sistnämnda får vi se. Alltså Ikea.

Arg var jag idag.

Det hände en del. Fast kanske inte så där världsomspännande saker heller. Men ändå. Jag har återigen åtagit mig rollen som gruppledare. Jag avsade mig det när jag utgick ifrån att jag skulle genomföra en donation och ville då släppa jobbet. Men nu är jag tillbaka på banan igen efter att den ene avsagt sig det.

Så idag var jag på morgonmötet, där en gruppsamordnare ifrån varje grupp deltar. Vi går igenom dagens bemanning, tillbud och annan information som är av betydelse. Och idag fick vi reda på att vi alla skulle samlas i minnet. Det är ett rum på bygget. Vi brukar ha en del möten där. I onsdags hände samma sak. Möte, direkt efter morgonmötet. Bådar inte gott. Det brukar nämligen aldrig hända.

Då. I onsdags fick vi reda på att det inte går så bra. Det kommer inte in några ordrar. Så nästa vecka måndag kommer vi inte jobba på banan. Vi ska ha en utbildningsdag. På fredag är vi permitterade. Den 29-30 december är vi lediga på egen bekostnad i form av tidbank eller semester, just för att bromsa produktionen så att orderläget kan ordna upp sig någorlunda. Det är tanken. Men inte nog med det så kommer vi preliminärt takta ner vid månadsskiftet till preliminärt 570. Alltså 100 maskiner mindre. Inte bra. Varsel igen? Nej. Inte vad de säger i alla fall. Vi får hoppas på att det inte blir så heller.

Men. Idag var det dags igen. Möte direkt efter morgonmötet. Bådade heller inte gott. Men denna gången ville företaget förmedla deras perspektiv på löneförhandlingar och arbetstidsförhandlingar som pågått i ett års tid nu. De började 18 februari 2008, 26 gånger har IF Metall och företaget träffats. Dock. De har inte kommit fram till något konkret. Informationen var bra och nyttig, nu vet man lite varit företaget står och de hade en del bra saker som borde egentligen genomföras. Det dåliga är att vi inte vet vart vi står i frågan. Vi och vårat fack. Vad vill de? Vad förhandlar de om? Nej. Ingen som vet.

Lite irriterande med tanke på att de representerar oss. Mötet blev utdraget. När jag kom tillbaka så nämnde jag lite grann vad som sagts, men långt ifrån allt för det hade varit helt omöjligt att få med allt, men i stora drag. Då konfronterade jag en suppleant i facket och senare blir jag konfronterad av sekreteraren i facket. Som jag tyckte lade sig i. Jag hade inte pratat med honom. Men nog kunde jag ta en diskussion med honom. Ni som känner mig vet. Å ja.

Det uppstod en diskussion mellan mig och sekreteraren, där min viktigaste punkt är att facket är dåliga på att informera oss medlemmar om vad som händer och vad de gör. Då informerade mig sekreteraren att de försökt att samla kontaktombuden men att företaget motarbetat det, och att företaget och facket i överenskommelse skulle informera om läget i förhandlingarna gemensamt. Nu gick företaget bakom ryggen, och gjorde det själva..

Men kom igen. Jag tycket vi medlemmar borde ha fått reda på vad de hade för förslag redan innan 18 februari. Innan de satte sig vid förhandlingsbordet. Men nej.

Ja, det uppstod en diskussion som sagt mellan mig och sekreteraren. Och ja. Jag tror jag vann den. Jag är missnöjd med hur facket har varit den senaste tiden. Definitivt. Senare kom även ordföranden fram och informerade oss gruppledare, han lämnade över papper på vad facket ansåg. Men hade dock tyvärr inte tid med att stanna och diskutera. Typiskt. Jag fick upp mitt flås ordentligt.

Ja. Så om ni förstår så har mina tankar varit lite här och var. Haft huvudvärk dessutom. Men nåväl. Vi får väl se hur det utvecklas. Men så är det i nuläget.

Pratat med en syo.

Idag slutade jag lite tidigare på jobbet då jag bokat in mig på ett samtal hos en studievägledare. Det kommer antingen bli studier på komvux eller studier på ett universtitet. Vi får se lite vart jag kommer in och så vidare.

Men. Vi pratades vid lite grann och jag ska läsa upp fyra betyg, data, eng A+B och natur B, dessa har jag VG i och de samtliga är 100 poängare så de är väldigt viktiga för mig. Sen ska jag förresten även läsa upp matte B till MVG. Detta är bara en 50 poängs kurs men ändå, lite gott gör det ändå. Men inte nog med det så ska jag genomgå två prövningar. Dels i geografi och dels i kulturhistoria. Dessa har jag också VG i. Jag måste genomgå prövning i dessa ämnen för de erbjuds inte till uppläsning här i Lidköping. Tråkigt nog.

Att genomgå en prövning kostar 500 kronor. Så då blir det 1000 riksdaler med andra ord. Men så får det nog bli. När jag väl läst upp alla dessa ovannämnda ämnen så kommer jag ha 19.52 i betyg, vilket förhoppningsvis räcker för en antagning. Nu har jag 18.4. Och det kommer vekligen inte räcka, så uppläsning måste ske hur jag än vrider och vänder på det.

Men det ska bli sjukt skönt att börja studera. Jag längtar.