Kul med feedback!

Väldigt trevligt för att återigen betona hur kul det är med kommentarer. Dessvärre hade jag gärna svarat direkt till personerna som skrivit men jag vet faktiskt inte hur man gör..

Först och främst så trodde jag att många skulle läsa och känna, ”nej, men nu får hon ta och ge sig med sina löjliga ursäkter”. Det blev faktiskt en del där på raken i mitt förra inlägg men det är bara för att jag ville återge det jag kände, och då när jag satt i stolen kände jag väldigt mycket. Det var verkligen kortslutning. Och det känns oerhört skönt att få det bekräftat. Och inte av vilka som helst heller!! Både Magnus och Jocce har tagit sig tid att titta förbi här hos mig och delge sina tankar. Eloge till dem. Absolut.

Hursomhelst så var det rätt kul att gå till jobbet idag. Jag är å andra sidan inte mycket för uppmärksamhet men när man kommer in och får stående ovationer av två härliga gubbar på jobbet, som jag för övrigt knappt bytt ett ord med utöver ett ”hej” eller ”god morgon”, så känns det faktiskt helt underbart! Sen fick jag även höra att det kvittade nästan hur det gick för mig för jag är ändå bäst i junga för jag hamnat i tv-soffan. Hehe..

Ja. Vad ska man säga? Jag trodde inte att jag hade så stort stöd hos så många arbetskamrater, men tji fick jag. Det är ändå många som vill en väl. Sen fanns det naturligtvis en och annan som kom fram och sa att ”kunde du inte den lätta”, ”det fattar du väl”. Dock ska det tilläggas att de var i stark minoritet. De som sagt något dumt har jag bara ryckt axlarna åt, de som har varit ödmjuka har jag skrattat med. De äldre hade kunnat den, de yngre hade inte det. Men sen var det tre andra gubbar vid lunchen som påpekade att jag var väldigt glad och positiv till skillnad från andra som suttit där och bara det tyckte de var starkt gjort.

Ja. Jag hoppas att jag förgyllde någons kväll. Jag har spelat in mig själv. Jag ska nog återuppleva vad som antagligen kommer vara mitt längsta framträdande i tv någonsin. Men ändå mitt gladaste. Och bara det är jag nöjd med!