Är bara tvungen att skriva av mig, var ju längesedan. Nåväl, jag skulle vilja berätta om en liten lustig grej fast på en och samma gång tragisk.
På jobbet har vi en produktionsledare. Egentligen flera. Men nu handlar det om en av dem. Och han är nog den mest ignoranta människan som jag stött på!! Det är verkligen helt otroligt! Oberoende av vilken tid det är på dagen så säger han inte hej. Nej. Han hälsar inte. Inte ens på morgonen. Inte ens när det är bara han och en själv. Han säger inte hej.
Fast ok. Det är väl inte hela sanningen, han säger faktiskt hej. En av tio gånger händer det faktiskt. På hans villkor. Naturligtvis. Och så många gånger som jag sagt både ”hej” och ”hej då” till honom men nej, han ignorerar helt. Vilken typ!
Idag mötte jag honom igen. På morgonen. Men jag kände verkligen inte för att se honom, så snabbt drog jag upp mobilen och fipplade med den och verkade väldigt upptagen naturligtvis. Inte så värst moget, det kan jag verkligen skriva under på, men jag kände inte för det. Så jag gick förbi honom och sen tittade jag upp och hälsade på alla andra som jag vet hälsar tillbaka. Jag är inte den som är den, jag hälsar jätte gärna på personer i min omgivning förutsatt att de hälsar tillbaka. Ni vet hur det är. Hur dum känner man sig inte när man står och hejar på någon och den inte hejar tillbaka. Lägg då på ett antal gånger som det nu gäller så kanske ni förstår.
Så idag. När jag stod vid funktionstesten och testade maskiner så såg jag att han kom upp bakom mig. Snabbt som tusan tänkte jag ”NEJ, jag ska INTE titta på honom eller hälsa”. Jag står med ryggen mot honom som man gör på den stationen när man arbetar, så jag ser honom inte tydligt men jag ser att det är han. Precis innan han går förbi mig säger han ”hej”, och det hör faktiskt till min natur att hälsa tillbaka. Så jag gjorde det.
DOCK! Till min stora förtret vände jag mig om och tittade på honom och då såg jag att han hade svarat i sin telefon!! Så det var alltså därför han hälsade! Då kände jag mig faktiskt ännu dummare. Än vanligt alltså. Jag som precis timmarna innan hade verkligen lovat mig själv att inte hälsa på honom. Fast jag måste verkligen försvara min naivitet. Det hör faktiskt inte till min natur att vara otrevlig eller ohyfsad. Är det någon som hälsar på mig och jag hör det så hälsar jag tillbaka per automatik. Så är det, och så bör det vara.
Men det är dags att göra undantag. I fortsättningen ska jag verkligen inte hälsa på honom. Punkt slut.
